I ett nyhetsmail från CMA Resources skriver Neil Cole (författaren till bland annat Organic Church) några riktigt tänkvärda tankar om att präglas (imprint) av Jesus…
We want people to imprint on Christ from day one. Imprinting is a term from ornithology, the study of birds. When a baby gosling hatches, it imprints on the first moving object it sees. That object becomes its mother, and the gosling expects to be fed and protected by it.
When a person comes to faith in Christ, most churches tell them to just sit back and receive. They’re spoon fed by the church. And what happens? They imprint on the church or the pastor. They expect the church to do everything. And we wonder why there are so many passive Christians.
There is an alternative. Christ immediately deployed people. Matthew was back with his friends. The Samaritan woman went back to her village. When a brand new Christian is thrust into a hostile environment with a mission, they’re going to pray like crazy. That makes them imprint on Christ immediately. – Neil Cole
Mycket tänkvärt enligt min mening.
Neil Cole ska för övrigt komma till Norge i vår (tror det är något som DAWN Norge arrangerar), hoppas att kunna åka dit och lyssna på honom.
Jag har skrivit om Andrew Jones, aka TallSkinnyKiwi, tidigare. Han var en av de första bloggarna inom emerging church konversationen och har betytt mycket för många runt om i världen när gäller att omorientera sig kring mission, församling och lärjungaskap i en efterkristen, pluralistisk och postmodern (eller vad man nu vill kalla det) värld. Kolla in hans blogg, rekommenderar den skarpt!
Han och hans familj har just påbörjat andra delen av deras resa för att stödja lokala församlingar och pionjära projekt – eller som de säger “to empower missional entrepreneurs”, de siktar på att besöka ytterligare 25 länder (de hoppas på att komma till Sverige i sommar).
I alla fall, här är intervju med Andrew från 2007, gjord av Bill Kinnon… Enjoy!
Just nu behöver jag lägga ner mycket tid på min avhandling samt diverse undervisningsuppdrag så det finns inte mycket tid över till bloggande och dylika aktiviteter… Här kommer i alla fall ytterligare ett citat, något att fundera på och meditera över. Angående skillnaden mellan “believe” och “faith”…
We can believe something to be true without it making much difference to us, but we place our faith only in something that is vital for the way we live. – Harvey Cox
Idag är det exakt ett år sen jag skrev min första bloggpost! Firar detta med följande citat från Shapevines nyhetsbrev…
A missional faith community will have an impact to the degree that it has developed genuine disciples that view their lives as being sent out to be and make disciples. – Lance Ford
En utmaning vi som kyrka i detta land inte kan blunda för. Det är på detta mycket står och faller, vare sig vi är del av en etablerad församling eller en nystartad församlingsplantering. Gud hjälp oss.
Nu har Leadership Network lagt upp alla bidrag till The Nines (skrev lite om det här), totalt över elva timmar videomaterial. Inte illa! Du hittar bidrag från Neil Cole, Nancy Beach, Alan Hirsch, Dan Kimball, David Foster och många många fler. De har all fått följande fråga: “If you had just nine minutes to share with church leaders, what would you tell them?” Här kan du höra vad se svarade på frågan…
Har hunnit kolla igenom några av filmerna och det finns mycket gott att hämta. Brian McLarens bidrag var väldigt bra, kanske inte mycket nytt i det han sa (för er som har läst hans böcker), men hur han levererar det är lysande. Enjoy!
Jag har funderat vidare om detta med ungdomars massflykt från svenska församlingar och kyrkor under de senaste årtiondena (förra posten hittar du här) efter intervjun med Carl-Henric Jaktlund i fredagens Dagen. Saken är den att det är faktiskt denna fråga som först ledde mig till att forska och skriva om den globala emerging church konversationen – jag började arbeta som ungdomspastor 2002 och ganska så snart så observerade jag ett stort gapande hål i många församlingar som jag kom i kontakt med (inklusive församlingen jag jobbade i). Vart fanns alla 20-35 åringar?! En församling (inklusive min egen) kunde ha ett stort och levande barn- och ungdomsarbete, men i stort sett inga personer som var 20+. Att ungdomar flyttar för att plugga på annan ort förklarar en del, men det kunde inte ge svar på alla frågor jag hade.
Jag vet inte om detta tas upp i boken, men enligt min mening finns det ett fundamentalt feltänk i hur vi ofta arbetar med ungdomar i våra församlingar, ett feltänk som jag tror bland annat har sina rötter i ungdomsarbetets “barndom”. Under efterkrigstidens 1950-tal fick vi i Sverige något som vi idag kallar “fritid” – dvs tid utanför arbete och skola och uppgifter i hemmet som vi människor helt plötsligt hade möjlighet att fylla med helt andra saker. Frikyrkorna såg både en möjlighet och ett ansvar att förse barn och ungdomar med goda och sunda fritidssysselsättningar, inte minst att anordna verksamheter i kyrkan så att ungdomarna kunde hållas borta från “världen” (det är därför det oftast är standard att t ex ha ungdomssamlingar på fredag eller lördagkvällar). En mängd olika verksamheter och organisationer startades i denna veva och mycket av grunden eller mallen för hur vi fortsättningsvis skulle göra ungdomsverksamhet lades under denna tid.
Vi i våra kyrkor och församlingar har i mångt och mycket målat in oss i ett hörn när det gäller ungdomsverksamhet….
…Vi har “outsourcat” ansvaret över ungdomarna till anställda och/eller ideella personer i församlingen, ett ansvar som i grunden borde ligga i hemmet (precis som vi har förlagt ansvaret för barnuppfostran till skolan och barnomsorgen…)
…Mycket handlar om att attrahera ungdomar till oss och ungdomsverksamheten risker att bli väldigt mycket underhållning och entertainment – vi gör allt för att hålla dem kvar innanför kyrkväggarna. Risken är att vi bara fostrar goda konsumenter istället för goda lärjungar.
…Det finns ett inarbetat “vi och dom” tänkande i sättet vi bedriver ungdomsverksamhet – tonåringarna ska hållas borta från världens frestelser istället för att ges hållbart stöd för att sändas ut i världen för att leva ut Guds rike och följa Jesus bland kompisar, i skolan osv…
För mig gick det upp ett ljus när jag som ungdomspastor funderade på idén att starta en basketklubb som en del av församlingens ungdomsarbete – det fanns nämligen flera av ungdomarna som spelade basket. Dessa ungdomar skulle ju sen kunna ta med sina kompisar… ja, ni kanske känner igen tankesättet? Jag insåg ganska snart att jag tänkte åt helt fel håll – min uppgift som ungdomspastor var ju att sända ut dessa ungdomar att spela basket i andra klubbar i samhället och finnas med som stöd och uppmuntran för dem. Ja, detta är ju bara ett exempel, men jag ger det för att illustrera min poäng – ett av de fundamentala problemen är att mycket bygger på att attrahera, underhålla och hålla kvar – istället för att sända ut, stödja och utrusta. Vi gör ungdomarna till passiva konsumenter, vi ger dem underhållning och känslomässiga kickar istället för att uppmuntra dem till att ta ansvar och känna ägarskap över deras egen tro och vandring med Jesus.
Vi missar den enormt stora potential som finns bland ungdomarna i våra församlingar – för hos många av dem finns en brinnande längtan att få betyda något, att få göra något som är gott, att få ge ut, ett slags intuitivt entreprenörskap som skulle bli oerhört fruktbärande med rätt slags stöd, uppmuntran och mentorskap. Det finns en glöd och en aktivism hos många ungdomar som går helt förlorad när vi kväver den med underhållning och konsumtion.
Ja, detta är bara några tankar jag har om ett komplicerat ämne…
I dagens Dagen intervjuas Carl-Henric Jaktlund om sin nysläppta bok Jesus gick vidare och kyrkan står kvar. Carl-Henric Jaktlund, som för övrigt är journalist på Dagen, skriver om den stora massflykt av ungdomar från våra kyrkor under det senaste åren och han letar efter systemfel i församlingarna: “Han upptäckter brist på vuxna ledare, otillräckligt stöd för ungdomar som vuxit ur tonårsgrupperna och en alltför onyanserad förkunnelse.” Ett mycket intressant och viktigt ämne, enligt min mening. Bara bokens titel är provocerande och väcker viktiga frågor, ser fram emot att läsa den.
Några godbitar ur intervjun…
Ungdomar som flyr kyrkan finns i hela kristenheten, även om exemplen i Carl-Henrics bok är hämtade ur pingströrelsen. Han citerar statistik som visar att rörelsen i dag skulle ha haft drygt en miljon medlemmar om alla som deltagit i barn- och ungdomsverksamhet skulle ha stannat kvar. Siffran i dag når inte ens upp till tio procent, den aktuella siffran i dag är under 90 000 medlemmar.- Det är därför vi måste våga börja diskutera vad det var som gick snett och hur trenden ska brytas.
Vuxna förebilder behövs, men också en mer nyanserad förkunnelse för tonåringarna. Den får inte vara svart-vit och bara bygga på känslor. Även om det appellerar till tonåringarna just då, behöver förkunnelsen ha fast grund i evangeliet, vara en första byggsten till en vuxen mogen tro.
Det enda jag ställer mig frågande inför hittar jag i slutet av intervjun, Carl-Henrik Jaktlund verkar mena att om det är ont om resurser i församlingen är det bättre att fokusera på bra gudstjänster istället. Jag har inget emot bra gudstjänster (hellre bra än oinspirerade ), men det jag ställer mig frågande inför är detta fokus på gudstjänsten “by default”. Om målet är ungdomar som växer i sin tro som lärjungar och Jesusefterföljare, är verkligen gudstjänsten den bästa platsen att fokusera på (om man nu saknar resurser i församlingen)? Är lösningen att leverera bra gudstjänster som ungdomarna kan konsumera? (Även om jag inte tror att detta är hans poäng så är det så mycket i frikyrkligheten som grundas i detta – anordnar vi bra verksamheter och möten så löser det sig).
Att träna lärjungar behöver inte kosta mycket, vare sig vi är unga eller gamla (och vare sig vi har stora eller små resurser som församlingar). För vad behövs för att växa som kristen? En kärleksfull gemenskap där jag får vara mig själv och får möjlighet att ställa mina frågor, där jag stöttas av andra och får goda förebilder, där jag får kraft, undervisning och stöd att göra det Jesus gjorde, där jag får lära mig ta ansvar för min tro och min vandring med Jesus. Visst kan gudstjänsten spela en roll i detta, men det mesta av denna typ av växt sker ju utanför gudstjänsten och liknande församlingsverksamheter, eller har jag fel? Inget av detta kostar heller särskilt mycket i resurser (man behöver inte ens en officiell verksamhet eller en lokal för att göra detta), men det kostar oss tid och mod och att vi själva tar detta på allvar och vågar vandra före som ledare.
Ja, detta var bara en kort reflektion. Ser som sagt fram emot att läsa boken, vi behöver fler som tar upp dessa saker i svensk kristenhet!
Har gått och funderat på en sak under veckan, vad för slags svensk litteratur om församlingsplantering finns det egentligen? Jag har en del böcker översatta till svenska, men inte en enda som är skriven ur ett svenskt kontext. Den enda som kommer i närheten är en norsk bok Flere og sunnere menigheter. Alltid något, kan man tycka.
Antingen så reflekterar denna brist i min boksamling något om mig själv, det vill säga att jag inte brytt mig om att söka sådan information utan bara letat mig utanför Sverige för inspiration. Eller så reflekterar det möjligtvis något av följande:
a) De som har erfarenhet av församlingsplantering i Sverige är upptagna med att göra jobbet istället för att skriva om sina erfarenheter (vilket i och för sig är något positivt, men lite tråkigt för oss andra som gärna skulle vilja ta del av deras berättelser).
b) Vi saknar goda exempel och erfarenheter i vårt land som är värda att skriva om (detta tror jag är det minst sannolika)
c) Temat efterfrågas inte bland våra bokförlag (kanske, men det efterfrågas tillräckligt mycket att vissa böcker översätts till svenska från andra språk… men kanske ligger det något i detta?)
d) Böcker från Sverige prioriteras inte bland bokförlagen för att man inte tror att det finns en marknad (om något ska publiceras i detta ämne väljer man hellre välkända internationella namn)
Ja, jag vet inte. Det enda jag vet är att jag inte hittat någon svensk litteratur när jag letat under veckan. Men jag kanske har fel eller inte letat på rätt ställen eller använt rätt söktermer. Rätta mig gärna om jag har fel.
Tips, någon?
