Som jag skrev i ett tidigare inlägg deltog jag och min fru under helgen som varit i ett rundabordssamtal tillsammans med Victor John och och en grupp fantastiska människor med stora hjärtan för Gud och Sverige (bl a var Richard Hultmar med som jag endast har haft kontakt med via bloggar och email, roligt att träffas personligen!). Dagarna arrangerades av EFK Ung och det var den tredje (tror jag) i raden av samlingar med fokus på den församlingsgrundarrörelse i Indien som Victor har varit med och startat. Högst upp på agendan var ifall det sätt de arbetar på i Indien överhuvud taget går att översätta till ett svenskt kontext? En mycket viktigt fråga, för hur många gånger har vi inte försökt att kopiera metoder från andra delar i världen med hopp om att smittas av deras “success stories”?
Rörelsen i Indien bygger mycket på att varje troende tar Jesu ord på allvar och gör det (har skrivit lite kort om rörelsen här), alltså att följa Jesus på ett praktiskt och konkret sätt, vad de kallar “obedience based discipleship”. Detta är ju i och för sig en term som jag tror rimmar illa med den svenska kulturen – tror inte att vi svenskar alltid får så positiva tankar när vi hör ordet “lydnad” – men själva grunden i detta tänk är jag övertygad om är helt rätt, vi behöver röra oss från en i mångt och mycket kognitiv och teoretisk syn på den kristna tron och återerövra den hebreiska synen på lärjungaskapet (kolla in den här korta filmen som lyfter fram detta på ett bra sätt!) Att vara en lärjunge på Jesu tid innebar att lämna allt för att ägna sin tid till att lära av sin mästare och kopiera allt vad mästare gör. Detta är långt från våra mycket teoretiska lärjungaklasser vi ofta har i våra församlingar. I alla fall, jag tror att vi har mycket att lära av Indien när det gäller detta. Och det är utmanade för många av oss som bor i detta land.
Victor delade även med sig av sin analys av situationen i västvärlden: Varför ser vi så lite resultat i våra kyrkor och samfund? Här är några saker som nämndes…
- Ofta är det inte naturligt för oss att dela med oss av vår tro i vardagen, detta är snarare ett tillval och våra liv styrs ofta av bekvämlighet.
- Det finns en brist när det gäller att faktiskt lyda det Jesus säger och göra det han gjorde.
- Våra traditionella sätt att vara församling på är viktigare än Jesus.
- Det finns en ovilja att betala priset för ett självuppoffrande och självutgivande liv.
- Vi styrs för ofta av pengar.
- Vi litar på utbildade proffs.
- Vi fokuserar för mycket på att ha attraktiva program och byggnader som ska locka människor till oss.
- Det finns för få riktiga bilder av vad församling och församlingsplantering är.
Det är sent nu och jag behöver gå och lägga mig, men vad säger ni? Delar ni denna analys eller är den för orättvis? Stämmer det att våra församlingsformer är viktigare än Jesus? Om detta stämmer är läget mycket illa, eller hur?
Visst ligger det något i all detta. Själv tror jag att vi förlorat tron på att evangeliets sprängkraft och det enkla vittnesbördet. Själv tror jag också det finns ett kulturellt tabu som vi måste bryta, nämligen att våga tala om Gud och Jesus. Det är kanske mest ett kristet tabu, jag tror nämligen det inte är lika tabu bland icke-kristna. Det är dessutom av andlig natur, och det går liksom inte bara att peppa sig till att göra det.
Dessutom, hur fick du reda på denna samling med Victor John? Det skulle jag vilja ha reda på.
Problemet är väl att få församlingar har lärjungaträning överhuvudtaget, varken teoretiskt eller praktiskt. Jag tror att det behövs en integrerad lärjungaträning där fokus är på det praktiska livet. Vi behöver utbilda och träna lärjungar att leva med Jesus, i gemenskap med varandra och för att nå ut till andra. Det går säkert i Sverige också.
Jag undrar också hur man får en inbjudan till såna där träffar om församlingsplantering. Jag kan förstås inte åka på allt, men hur sprids informationen. Var det en öppen samling, eller var det speciellt inbjudna?
Hej och tack för era kommentarer!
Samlingarna arrangerades av av EFK (Ung) så jag vet inte hur de gjorde inbjudan… damp ner ett mail i min inbox…
Men det lär bli fler samlingar med Victor John och om dylika frågor, hör av mig om detta om jag hör något!
Angående din första kommentar Tomas så håller jag med, en av de största utmaningarna är vår egen sekularisering i våra kyrkor och församlingar…
Angående lärjungaträning… Om vi ska träna varandra till att vara lärjungar på djupet – så att det faktiskt formar oss och förändrar våra liv – så utmanar det vad vi lägger ner vår tid, kraft och energi på i våra församlingar – jag menar, hur ska vi ha tid med sådan träning när så mycket tid går åt till att hålla församlingsmaskineriet igång? 😉
Vi behöver sänka ribban på hur vi “gör” församling och höja ribban på vad vi menar med att följa Jesus!
“Vi behöver sänka ribban på hur vi “gör” församling och höja ribban på vad vi menar med att följa Jesus!”
Mattias, vill bara säga att jag håller med. Det är därför husförsamlingsidén är så intressant. Läs gärna bloggen om “virusbaserad lärjungaträning” som jag länkat till från http://tomas-dagen.blogspot.com/2009/06/virusbaserad-larjungatraning.html. Där är lärjungaskap och evangelisation i ett tydligt sammanhang som inte går att separarera. Ibland känns det som “efterföljelse” är något separat från att sprida de goda nyheterna…