I dagens Dagen intervjuas Carl-Henric Jaktlund om sin nysläppta bok Jesus gick vidare och kyrkan står kvar. Carl-Henric Jaktlund, som för övrigt är journalist på Dagen, skriver om den stora massflykt av ungdomar från våra kyrkor under det senaste åren och han letar efter systemfel i församlingarna: “Han upptäckter brist på vuxna ledare, otillräckligt stöd för ungdomar som vuxit ur tonårsgrupperna och en alltför onyanserad förkunnelse.” Ett mycket intressant och viktigt ämne, enligt min mening. Bara bokens titel är provocerande och väcker viktiga frågor, ser fram emot att läsa den.

Några godbitar ur intervjun…

Ungdomar som flyr kyrkan finns i hela kristenheten, även om exemplen i Carl-Henrics bok är hämtade ur pingströrelsen. Han citerar statistik som visar att rörelsen i dag skulle ha haft drygt en miljon medlemmar om alla som deltagit i barn- och ungdomsverksamhet skulle ha stannat kvar. Siffran i dag når inte ens upp till tio procent, den aktuella siffran i dag är under 90 000 medlemmar.– Det är därför vi måste våga börja diskutera vad det var som gick snett och hur trenden ska brytas.

Vuxna förebilder behövs, men också en mer nyanserad förkunnelse för tonåringarna. Den får inte vara svart-vit och bara bygga på känslor. Även om det appellerar till tonåringarna just då, behöver förkunnelsen ha fast grund i evangeliet, vara en första byggsten till en vuxen mogen tro.

Det enda jag ställer mig frågande inför hittar jag i slutet av intervjun, Carl-Henrik Jaktlund verkar mena att om det är ont om resurser i församlingen är det bättre att fokusera på bra gudstjänster istället. Jag har inget emot bra gudstjänster (hellre bra än oinspirerade ), men det jag ställer mig frågande inför är detta fokus på gudstjänsten “by default”. Om målet är ungdomar som växer i sin tro som lärjungar och Jesusefterföljare, är verkligen gudstjänsten den bästa platsen att fokusera på (om man nu saknar resurser i församlingen)? Är lösningen att leverera bra gudstjänster som ungdomarna kan konsumera? (Även om jag inte tror att detta är hans poäng så är det så mycket i frikyrkligheten som grundas i detta – anordnar vi bra verksamheter och möten så löser det sig).

Att träna lärjungar behöver inte kosta mycket, vare sig vi är unga eller gamla (och vare sig vi har stora eller små resurser som församlingar). För vad behövs för att växa som kristen? En kärleksfull gemenskap där jag får vara mig själv och får möjlighet att ställa mina frågor, där jag stöttas av andra och får goda förebilder, där jag får kraft, undervisning och stöd att göra det Jesus gjorde, där jag får lära mig ta ansvar för min tro och min vandring med Jesus. Visst kan gudstjänsten spela en roll i detta, men det mesta av denna typ av växt sker ju utanför gudstjänsten och liknande församlingsverksamheter, eller har jag fel? Inget av detta kostar heller särskilt mycket i resurser (man behöver inte ens en officiell verksamhet eller en lokal för att göra detta), men det kostar oss tid och mod och att vi själva tar detta på allvar och vågar vandra före som ledare.

Ja, detta var bara en kort reflektion. Ser som sagt fram emot att läsa boken, vi behöver fler som tar upp dessa saker i svensk kristenhet!

Advertisements