Archives for posts with tag: Contextualisation

Nu i helgen blir det konferens på Kår 393. Michael Frost kommer till Stockholm och kommer att tala om “En missionell kyrka i ett efterkristet Sverige”. Vet inte om du kommer att vara där, men det kommer att bli riktigt, riktigt bra! Själv har jag hoppats på att få hit honom till Sverige under ett par år nu, det han har att säga är mycket angeläget för svensk kristenhet. Det är FG-nätverket och Barnabasgruppen som arrangerar konferensen och Michael kommer även att resa till Norge och Tyskland på en liten europaturné. Michael kommer även att predika under söndagens gudstjänst på Kår 393 (Obs! Kl 10.00).

Mer info om konferensen hittar du här (det går fortfarande att anmäla sig).

Vi kommer att spela in undervisningen, mer info om vart du hittar den kommer senare.

Hoppas att vi ses!

…För dig som inte har möjlighet att vara med under konferensen kan jag rekommendera Michael Frosts undervisning som du hittar på denna blog (högra spalten). Du hittar även ett bra videoklipp här. Enjoy!

Dag två i Japan började med att jag försov mig genom två alarm (jag skyller på jetlag…), inte en särskilt bra start. Väcktes av min frus SMS (tack!). I alla fall så har vi besökt ett av Tokyo Peace Churchs pionjärarbeten i Komagome och spenderat eftermiddagen på JPUs huvudkotor och pratat evangelisation och församlingsplantering. Blev även bjudna på Koreans BBQ till lunch, inte helt fel alls. Lyckades även komma iväg till Akihabara, stället att åka till om man vill köpa elektronik i Tokyo.  Några reflektioner så här långt…

  • Jag gillar Tokyos tunnelbana. Påminner om Londons tunnelbana men renare, mycket renare. Påminner även om Stockholms dito, folk gör inte mycket väsen av sig, tar inte ögonkontakt och håller sig för sig själv under resan. Det senare kanske inte direkt är något positivt, bara en observation i allmänhet…
  • Jag gillar Tokyo rent allmänt också, vill komma tillbaka hit någon gång i framtiden.

Om jag lämnar de rent turistiska observationerna för nu så har jag även följande tankar…

  • Hur planterar man evangeliet i ett land där endast 4% av landets ungdomar i gymnasieåldern anser att religion har ett värde i sitt liv? Där människor lever med en ständigt ökande materialism och inte ser det som ett problem att blanda shintoism, buddism och kristen tro som man vill?
  • De kristna i Japan verkar står inför en stor utmaning att bryta sig loss från en hel del av de former och tänk de fastnat i – former och tänk de fått av oss i väst, bör tilläggas. Jag har blivit påmind om hur otroligt viktigt det är att låta evangeliet få växa fram och ta form ur det lokala sammanhanget snarare än att klonas och kopieras från annat håll.

Det får räcka för idag, dags att sova. I morgon fredag ska vi bland annat till Yasukunitemplet, en shintohelgedom som tillägnad andarna till de soldater och andra som har dött när de tjänat den japanska armén. På lördag ska vi till Asakusa. God natt.

In his post about planting the Gospel (rather than planting churches), Alan Hirsch quotes Dr D T Niles from Sri Lanka. Planting the Gospel implies having the specific context in mind that I’m sent to and in that process being open to whatever form of Christian community that may be able to grow in that context, rather than planting a specific model of church. Here’s the quote:

The Gospel is like a seed, and you have to sow it.  When you sow the seed of the Gospel in Israel, a plant that can be called Jewish Christianity grows.  When you sow it in Rome, a plant of Roman Christianity grows.  You sow the Gospel in Great Britain and you get British Christianity.  The seed of the Gospel is later brought to America, and a plant grows of American Christianity.  Now, when missionaries come to our lands they brought not only the seed of the Gospel, but their own plant of Christianity, flower pot included!  So, what we have to do is to break the flowerpot, take out the seed of the Gospel, sow it in our own cultural soil, and let our own version of Christianity grow.