Archives for posts with tag: Sweden

Nu i helgen blir det konferens på Kår 393. Michael Frost kommer till Stockholm och kommer att tala om “En missionell kyrka i ett efterkristet Sverige”. Vet inte om du kommer att vara där, men det kommer att bli riktigt, riktigt bra! Själv har jag hoppats på att få hit honom till Sverige under ett par år nu, det han har att säga är mycket angeläget för svensk kristenhet. Det är FG-nätverket och Barnabasgruppen som arrangerar konferensen och Michael kommer även att resa till Norge och Tyskland på en liten europaturné. Michael kommer även att predika under söndagens gudstjänst på Kår 393 (Obs! Kl 10.00).

Mer info om konferensen hittar du här (det går fortfarande att anmäla sig).

Vi kommer att spela in undervisningen, mer info om vart du hittar den kommer senare.

Hoppas att vi ses!

…För dig som inte har möjlighet att vara med under konferensen kan jag rekommendera Michael Frosts undervisning som du hittar på denna blog (högra spalten). Du hittar även ett bra videoklipp här. Enjoy!

Det är kanske för att solen skiner idag som jag känner mig extra optimistisk, men det finns flera saker jag tycker känns spännande just nu i svensk kristenhet. På olika håll och i olika sammanhang, både på gräsrotsnivå och mer “officiellt”, så kommer kristna samman med en längtan efter en mer radikal Jesusefterföljelse och att grunda fler församlingar i vårt land. Här är några exempel…

  • Jag har förmånen att sitta med som representant för Svenska Baptistsamfundet i det ekumeniska Församlingsgrundar-nätverket (FG-nätverket). Med i detta nätverk finns nio av våra svenska samfund och nätverket har sedan ca tio år tillbaka arrangerat (mer eller mindre) årliga pionjärkonferenser som har betytt mycket för att lyfta upp frågor kring församlingsgrundande och mission i Sverige. Det jag slås av är den enhet som finns i gruppen, både i bön och i vision och målmedvetenhet. Det finns en kreativitet och nytänkande som känns mycket fräscht och inspirerande. Även om jag tror att mycket av det som kommer att ske i Sverige när det gäller mission och församlingsgrundande kommer att ske mer eller mindre i marginalen av det etablerade, om man läser kyrkohistoria verkar det inte vara ovanligt att Gud handlar på det sättet, så känns det ändå viktigt – och uppmuntrande – att något också håller på att ske på samfundsnivå och i det mer “etablerade”.
  • Sedan augusti förra året så har ett nätverk vuxit fram i Stockholm med ledare som brinner för att plantera evangeliet på nya och kreativa sätt i Stockholm. Vi är en ganska så spretig skara, men många av oss känner oss hemma i ett organiskt och enkelt sätt att tänka församling. Redan har en ny församlingsgemenskap grundats, mycket tack vare de relationer och kontakter som har skapats genom nätverket – Backyard Church.
  • Samtidigt så gör EFK en storsatsning i Stockholm med målet att grunda 50 nya församlingar på tio år. Du kan läsa mer om detta i tidningen Dagen (här). Stockholm 2020 arrangerar också en konferens om församlingsgrundande i vår (läs mer här). De är också på gång att starta en skola som en del av den här satsningen. Det ska bli spännande att följa deras satsning, all välsignelse till dem!
  • I veckan var jag i Göteborg och bland annat träffade personer i det nystartade nätverket SMOC Network (SMOC står för Simple, Missional, Organic Church). Du kan läsa lite mer om nätverket här och här. Det var gott att träffa dem och jag hoppas och ber att en rörelse av nya församlingar kan växa fram ur detta grästrotsinitiativ!
  • Det sista jag vill nämna är det nätverk av kristna kommuniteter och husförsamlingar som har vuxit fram under de senaste åren. I februari arrangerades Sammankomst 2010 i Göteborg, vad jag vet så blev de 160 plasterna fyllda väldigt fort och ca 14 olika sammanhang representerades under helgen (Update: info om detta nätverk finns också på kommuniteter.se). Även om fokus inte är direkt på församlingsgrundande så finns det mycket att lära och utmanas av här, inte minst i det radikala lärjungaskapet och att leva som kristen gemenskap.

Som jag skrivit tidigare så kommer Stuart Murray (Urban Expression, The Anabaptist Network) till Kår 393 i helgen. Temat för konferensen är “Nya församlingar för en ny tid – Hopp från marginalerna” (mer info hittar du här) och jag kan garantera att det kommer att bli en kanonhelg! Stuart har ett viktigt budskap till våra kyrkor och församlingar i väst och jag kan varmt rekommendera hans böcker Post-Christendom: Church and mission in strange new world och Church after Christendom. För mig var dessa en riktigt ögonöppnare i hur jag tänker kring de förändringar som sker i vårt samhälle och frågor som mission, lärjungaskap, församling…

Stuart Murray och Juliet Kilpin besökte Canada för någon vecka sen, Len Hjalmarson har skrivit några riktigt tänkvärda saker om detta på resonate.ca.

Hoppas vi ses i helgen!

Idag är det exakt ett år sen jag skrev min första bloggpost! Firar detta med följande citat från Shapevines nyhetsbrev…

A missional faith community will have an impact to the degree that it has developed genuine disciples that view their lives as being sent out to be and make disciples. – Lance Ford

En utmaning vi som kyrka i detta land inte kan blunda för. Det är på detta mycket står och faller, vare sig vi är del av en etablerad församling eller en nystartad församlingsplantering. Gud hjälp oss.

 

Jag har funderat vidare om detta med ungdomars massflykt från svenska församlingar och kyrkor under de senaste årtiondena (förra posten hittar du här) efter intervjun med Carl-Henric Jaktlund i fredagens Dagen. Saken är den att det är faktiskt denna fråga som först ledde mig till att forska och skriva om den globala emerging church konversationen – jag började arbeta som ungdomspastor 2002 och ganska så snart så observerade jag ett stort gapande hål i många församlingar som jag kom i kontakt med (inklusive församlingen jag jobbade i). Vart fanns alla 20-35 åringar?! En församling (inklusive min egen) kunde ha ett stort och levande barn- och ungdomsarbete, men i stort sett inga personer som var 20+. Att ungdomar flyttar för att plugga på annan ort förklarar en del, men det kunde inte ge svar på alla frågor jag hade.

Jag vet inte om detta tas upp i boken, men enligt min mening finns det ett fundamentalt feltänk i hur vi ofta arbetar med ungdomar i våra församlingar, ett feltänk som jag tror bland annat har sina rötter i ungdomsarbetets “barndom”. Under efterkrigstidens 1950-tal fick vi i Sverige något som vi idag kallar “fritid” – dvs tid utanför arbete och skola och uppgifter i hemmet som vi människor helt plötsligt hade möjlighet att fylla med helt andra saker. Frikyrkorna såg både en möjlighet och ett ansvar att förse barn och ungdomar med goda och sunda fritidssysselsättningar, inte minst att anordna verksamheter i kyrkan så att ungdomarna kunde hållas borta från “världen” (det är därför det oftast är standard att t ex ha ungdomssamlingar på fredag eller lördagkvällar). En mängd olika verksamheter och organisationer startades i denna veva och mycket av grunden eller mallen för hur vi fortsättningsvis skulle göra ungdomsverksamhet lades under denna tid.

Vi i våra kyrkor och församlingar har i mångt och mycket målat in oss i ett hörn när det gäller ungdomsverksamhet….

…Vi har “outsourcat” ansvaret över ungdomarna till anställda och/eller ideella personer i församlingen, ett ansvar som i grunden borde ligga i hemmet (precis som vi har förlagt ansvaret för barnuppfostran till skolan och barnomsorgen…)
…Mycket handlar om att attrahera ungdomar till oss och ungdomsverksamheten risker att bli väldigt mycket underhållning och entertainment – vi gör allt för att hålla dem kvar innanför kyrkväggarna. Risken är att vi bara fostrar goda konsumenter istället för goda lärjungar.
…Det finns ett inarbetat “vi och dom” tänkande i sättet vi bedriver ungdomsverksamhet – tonåringarna ska hållas borta från världens frestelser istället för att ges hållbart stöd för att sändas ut i världen för att leva ut Guds rike och följa Jesus bland kompisar, i skolan osv…

För mig gick det upp ett ljus när jag som ungdomspastor funderade på idén att starta en basketklubb som en del av församlingens ungdomsarbete – det fanns nämligen flera av ungdomarna som spelade basket. Dessa ungdomar skulle ju sen kunna ta med sina kompisar… ja, ni kanske känner igen tankesättet? Jag insåg ganska snart att jag tänkte åt helt fel håll – min uppgift som ungdomspastor var ju att sända ut dessa ungdomar att spela basket i andra klubbar i samhället och finnas med som stöd och uppmuntran för dem. Ja, detta är ju bara ett exempel, men jag ger det för att illustrera min poäng – ett av de fundamentala problemen är att mycket bygger på att attrahera, underhålla och hålla kvar – istället för att sända ut, stödja och utrusta. Vi gör ungdomarna till passiva konsumenter, vi ger dem underhållning och känslomässiga kickar istället för att uppmuntra dem till att ta ansvar och känna ägarskap över deras egen tro och vandring med Jesus.

Vi missar den enormt stora potential som finns bland ungdomarna i våra församlingar – för hos många av dem finns en brinnande längtan att få betyda något, att få göra något som är gott, att få ge ut, ett slags intuitivt entreprenörskap som skulle bli oerhört fruktbärande med rätt slags stöd, uppmuntran och mentorskap. Det finns en glöd och en aktivism hos många ungdomar som går helt förlorad när vi kväver den med underhållning och konsumtion.

Ja, detta är bara några tankar jag har om ett komplicerat ämne…

Flere och sunnere menigheterHar gått och funderat på en sak under veckan, vad för slags svensk litteratur om församlingsplantering finns det egentligen? Jag har en del böcker översatta till svenska, men inte en enda som är skriven ur ett svenskt kontext. Den enda som kommer i närheten är en norsk bok Flere og sunnere menigheter. Alltid något, kan man tycka.
Antingen så reflekterar denna brist i min boksamling något om mig själv, det vill säga att jag inte brytt mig om att söka sådan information utan bara letat mig utanför Sverige för inspiration. Eller så reflekterar det möjligtvis något av följande:

a) De som har erfarenhet av församlingsplantering i Sverige är upptagna med att göra jobbet istället för att skriva om sina erfarenheter (vilket i och för sig är något positivt, men lite tråkigt för oss andra som gärna skulle vilja ta del av deras berättelser).
b) Vi saknar goda exempel och erfarenheter i vårt land som är värda att skriva om (detta tror jag är det minst sannolika)
c) Temat efterfrågas inte bland våra bokförlag (kanske, men det efterfrågas tillräckligt mycket att vissa böcker översätts till svenska från andra språk… men kanske ligger det något i detta?)
d) Böcker från Sverige  prioriteras inte bland bokförlagen för att man inte tror att det finns en marknad (om något ska publiceras i detta ämne väljer man hellre välkända internationella namn)

Ja, jag vet inte. Det enda jag vet är att jag inte hittat någon svensk litteratur när jag letat under veckan. Men jag kanske har fel eller inte letat på rätt ställen eller använt rätt söktermer. Rätta mig gärna om jag har fel.

Tips, någon?

Ett hett tips för dig som antingen redan finns med i en församlingsplantering eller vill veta mer om vad det handlar om: 4-6 december i år hålls en konferens om församlingsgrundande på Kår 393 i Stockholm med Suart Murray som huvudtalare. Det kommer även vara ett kanontillfälle att nätverka och träffa andra församlingsplanterare i Sverige. Stuart har stor erfarenhet i dessa frågor, bland annat så leder han organisationen Urban Expression (har skrivit om detta tidigare) och han har även skrivit ett antal böcker i ämnet.

Min första “kontakt” med Stuart var  då jag läste boken Post-Christendom: Church and mission in a strange new world, en bok som påverkade mig på ett starkt sätt och öppnade mina ögen för saker jag länge känt och funderat på men inte riktigt kunde sätta konkreta ord för. Han har även ett stort hjärta för emerging church och att få se nya och fler uttryck av församlingar i ett efterkristet Europa. All good stuff, som det heter. Mer information om konferensen hittar du här.

Jag kan även rekommendera samlingen med det anabaptistiska nätverket dagtid fredagen 4 december på Betel folkhögskola i Bromma, mer om detta hittar du på Barnabasbloggen.

Hoppas att vi ses!

Som jag skrev i ett tidigare inlägg deltog jag och min fru under helgen som varit i ett rundabordssamtal tillsammans med Victor John och och en grupp fantastiska människor med stora hjärtan för Gud och Sverige (bl a var Richard Hultmar med som jag endast har haft kontakt med via bloggar och email, roligt att träffas personligen!). Dagarna arrangerades av EFK Ung och det var den tredje (tror jag) i raden av samlingar med fokus på den församlingsgrundarrörelse i Indien som Victor har varit med och startat. Högst upp på agendan var ifall det sätt de arbetar på i Indien överhuvud taget går att översätta till ett svenskt kontext? En mycket viktigt fråga, för hur många gånger har vi inte försökt att kopiera metoder från andra delar i världen med hopp om att smittas av deras “success stories”? 

Rörelsen i Indien bygger mycket på att varje troende tar Jesu ord på allvar och gör det (har skrivit lite kort om rörelsen här), alltså att följa Jesus på ett praktiskt och konkret sätt, vad de kallar “obedience based discipleship”. Detta är ju i och för sig en term som jag tror rimmar illa med den svenska kulturen – tror inte att vi svenskar alltid får så positiva tankar när vi hör ordet “lydnad” – men själva grunden i detta tänk är jag övertygad om är helt rätt, vi behöver röra oss från en i mångt och mycket kognitiv och teoretisk syn på den kristna tron och återerövra den hebreiska synen på lärjungaskapet (kolla in den här korta filmen som lyfter fram detta på ett bra sätt!) Att vara en lärjunge på Jesu tid innebar att lämna allt för att ägna sin tid till att lära av sin mästare och kopiera allt vad mästare gör. Detta är långt från våra mycket teoretiska lärjungaklasser vi ofta har i våra församlingar. I alla fall, jag tror att vi har mycket att lära av Indien när det gäller detta. Och det är utmanade för många av oss som bor i detta land.

Victor delade även med sig av sin analys av situationen i västvärlden: Varför ser vi så lite resultat i våra kyrkor och samfund? Här är några saker som nämndes…

 

  • Ofta är det inte naturligt för oss att dela med oss av vår tro i vardagen, detta är snarare ett tillval och våra liv styrs ofta av bekvämlighet.
  • Det finns en brist när det gäller att faktiskt lyda det Jesus säger och göra det han gjorde.
  • Våra traditionella sätt att vara församling på är viktigare än Jesus.
  • Det finns en ovilja att betala priset för ett självuppoffrande och självutgivande liv.
  • Vi styrs för ofta av pengar.
  • Vi litar på utbildade proffs.
  • Vi fokuserar för mycket på att ha attraktiva program och byggnader som ska locka människor till oss.
  • Det finns för få riktiga bilder av vad församling och församlingsplantering är.

Det är sent nu och jag behöver gå och lägga mig, men vad säger ni? Delar ni denna analys eller är den för orättvis? Stämmer det att våra församlingsformer är viktigare än Jesus? Om detta stämmer är läget mycket illa, eller hur?

Off to Örebro later today, will attend a roundtable with Victor John (I believe the gathering is hosted by the Evangelical Free Church/InterAct). If there’s a wireless connection I hope to write some updates on the conversations. Victor John together with his wife has been part of some very exciting work in India, have written about that here. I’m certain it’ll be a great and challenging gathering!

Oh, and by the way, if you’re interested in listening to Victor John here’s a link to a talk he did in Kumla just outside of Örebro a while back.

Its been a couple of busy weeks, which has meant zero time for blogging (besides an occasional Twitter update, isn’t micro blogging a blessing from above?). Well, anyway, this week I’ve been at Malmö and Helsingborg (South Sweden) meeting with a group of Swedish church leaders, staff from SALT as well as Stuart Murray and Juliet Kilpin from Urban Expression in the UK. The gathering was organised by Peringe Philström, and urban mission and church planting was on the agenda. Two days of great company and very inspiring and challenging conversations, to say the least. The aim was to begin discussing in what ways Urban Expression can help and resource us over here in Sweden.

I intend to write more about some of the stuff we talked about after the weekend (in the meanwhile, have a look at Jonas Melin’s blog as he comments the meeting, you find the post here). But in brief, Urban Expression started some eleven years ago and is involved in church planting in urban priority areas in the UK – they go to places most people never would like to live in, planting the gospel and serving the community. Their work is highly incarnational, holistic and missional. Cool stuff, and – for me personally – very challenging. 

On a different note, tomorrow we’re off to spend the weekend with some of the guys that are part of our church plant. We’ve rented a house some 100 km north of Stockholm – there will be time to chill, eat, talk, pray and study parts of the gospel of Luke together. And the weather forecast promises sun and nice temperatures, which sounds pretty good as well. And, yes, I believe that a bbq is on the agenda as well, not bad at all.