Gick upp tidigt i morse för att sätta mig på tåget mot Nässjö och (som det alltid brukar vara när vi möts) en dag med inspirerande och spännande samtal tillsammans med mina kollegor som arbetar med församlingsgrundande frågor på Gemensam Framtid. Innan avfärd blev jag påmind om att man – vilket egentligen säger sig självt – aldrig borde skicka ett Tweet innan första koppen kaffe!

Jag är tacksam för att det finns människor som är betydligt mer vakna vid denna tiden på dygnet, som exempelvis Tea Gustavsson som påpekade

Självklart saknades det ett “not”.

Vad jag egentligen ville säga var ju detta att – om vi lägger åt sidan att det ur en teologisk synvinkel är obegripligt – så har vi inte råd som kyrka att inte vara helt överlåtna till och passionerade för Guds mission.

What a differnce a word makes!

Rent teologiskt har jag svår att förstå en kyrka som inte är helt överlåten och passionerad för Guds mission. Där mission – utsändandet ut i världen, där vi får vara med i Guds upprättande, helande och förvandlande av sin skapelse – inte är prio ett. En kyrka där allt annat får vika undan för just detta. Där allt vi gör, förvaltar och lägger vår tid på utvärderas genom detta raster. Gud är den sändande och utsändne Guden. Det är denna Gud vi bekänner, tror på och säger oss följa. Något annat blir en slags praktisk ateism, eller?

Rent pragmatiskt har vi inte råd med ett annat fokus som kyrka i Sverige idag. Sverige är inte ett kristet land längre (om det någonsin har varit det?), det är ett mångkulturellt, pluralistsikt land. Det är ett missionsfält. Att hålla hårt i gamla strukturer (där vi som kyrka fanns i centrum av samhället med privilegier och åsiktsmonopol) och vanor (att förvalta det som redan fanns och upprätthålla status quo, förvänta sig att människor kommer till oss för att bli som vi är) kommer inte att vara framgångsfaktor i det samhälle vi lever i dag. Snarare är det att identifiera oss med det marginaliserade, det lättrörliga och att hålla hårt i vår bekännelse på Jesus som Herre och vår kallelse att sändas ut. Detta kan vi hålla hårt i. Allt annat kan vi släppa.

Ord har betydelse. Även små ord.

Advertisements

Nu i helgen blir det konferens på Kår 393. Michael Frost kommer till Stockholm och kommer att tala om “En missionell kyrka i ett efterkristet Sverige”. Vet inte om du kommer att vara där, men det kommer att bli riktigt, riktigt bra! Själv har jag hoppats på att få hit honom till Sverige under ett par år nu, det han har att säga är mycket angeläget för svensk kristenhet. Det är FG-nätverket och Barnabasgruppen som arrangerar konferensen och Michael kommer även att resa till Norge och Tyskland på en liten europaturné. Michael kommer även att predika under söndagens gudstjänst på Kår 393 (Obs! Kl 10.00).

Mer info om konferensen hittar du här (det går fortfarande att anmäla sig).

Vi kommer att spela in undervisningen, mer info om vart du hittar den kommer senare.

Hoppas att vi ses!

…För dig som inte har möjlighet att vara med under konferensen kan jag rekommendera Michael Frosts undervisning som du hittar på denna blog (högra spalten). Du hittar även ett bra videoklipp här. Enjoy!

Nu ska jag börja skriva igen. Punkt. Kalla det ett nyårslöfte eller vad som helst. Jag är i alla fall fylld av inspiration en naiv förhoppning att 2011 kommer att bli ett fantastiskt år för denna blogg. Nytt år, ny inspiration. Funderar även på att starta en matblogg. Troligtvis är det bara önsketänkande med tanke på tidsbrist och annat som hör vardagen till.

Läs gärna denna intressanta artikeln i Sydsvenskan, “K-märkta normbrytare”. Artikelförfattaren citerar bland annat Tiina Rosenberg

”Normsekulära människor som jag har vant oss vid att betrakta religionen som passé,” skriver Rosenberg i en kritik av en sekularism som börjat uppträda i former ”lika problematiska som religiösa dogmer”.

Kommentarer på detta?

För tio år sen startade en rörelse i Chichester, södra England. En grupp unga människor tog sig an utmaningen att be nonstop 24 timmer per dygn under en hel månad. En galen tanke, men snabbt fylldes rummet av kreativa sätt att be på, bönesvar började rapporteras in och Gud vidrörde människors liv på ett fantastiskt sätt. Och inte nog med att man bestämde sig för att fortsätta be när månaden var slut, det hela spred sig och inom kort hade en global bönerörelse sett dagens ljus. Allt genom ett galet experiment av en grupp unga kristna som själva tyckte att de var rätt usla på att be.

De flesta som antingen har hört om 24-7 bön eller själva haft erfarenhet av ett 24-7 bönerum tänker just på detta – bön. Men det som egentligen driver 24-7 bönerörelsen är mer än att bara sitta på sin kammare och be – visionen är att förändra världen. Visionen är mission. Genom 24-7 Prayer startas också fler och fler så kallade “Boiler Rooms”. Ett Boiler Room är en kristen gemenskap – ett slags storstadskloster för det 21:a århundradet – som lever med en gemensam bönerytm och söker kreativa former för bön, för liv i gemenskap och att vara goda nyheter för sin omvärld. 24-7 bönerörelsen har också kommit att betyda mycket för delar av emerging church-konversationen och för församlingsplantering i Europa. Jag gillar 24-7 Prayer skarpt! Min erfarenhet av bönerummen har gett mig en breda insikt om vad bön och tillbedjan är och deras vision att grunda Boiler Rooms runt om i Europa och världen känns inte bara fräsch och spännande utan också strategiskt viktig i denna efterkristna del av världen.

Titta gärna på filmen nedan, det är en dokumentär på ca 10 min om hur rörelsen startade. Mycket inspirerande enligt min mening. Enjoy!

Under Utmanad (Baptistsamfundets, Svenska Missionskyrkans och Metodistkyrkans gemensamma årskonferens i maj) träffade jag Marcus Hällzon-Polack, publisher på Marcus Förlag. Trevligt att träffa honom, det var ett tag sen sist. I alla fall, till min stora glädje fick jag en bok av honom – Människor som tror av Alexander Hagerius. Hagerius har rest genom Sverige och intervjuat människor om deras tro. Författaren skriver själv följande om boken: “Jag ser den här samlingen av röster och texter som ett avtryck i tiden. Jag ser också framtidens kyrka i berättelserna.”

Boken verkar lovande så här långt. Är ett av mina sommarprojekt och jag återkommer med fler tankar när jag kommit en bit i läsningen.

Jag har gått och funderat på den så kallade nya ateismen ett tag nu. Ämnet dök senast upp i en konversation med en kompis för några dagar sen och det jag frågar mig är följande: vad är det som ligger bakom ny-ateismen? Eller snarare, är det ett utryck för genuin ateism? Ateismen har ju fått rejäl luft under vingarna under de senaste åren i Sverige och fler och fler kallar sig ateister. Men är alla dessa människor verkligen de facto ateister – med den filosofiska övertygelsen att det inte finns någon gud/högre väsen/andlighet? Eller grundar det sig snarare i en religionskritik, dvs man vill inte ha något med kristendom, islam eller annan organiserad religion att göra och kallar sig för ateist? Ateist blir i detta fall – snarare än filosofisk övertygelse – ett ställningstagande mot något (religion som fenomen), snarare än för något (materialism).

Min kompis var benägen att hålla med mig. Enligt honom har ateismen – det vi kallar den nya ateismen – fått ett uppsving sen den 11 sep 2001. För många har religion blivit något mycket negativt och man, som sagt, vill inte ha något med det att göra då religion står för allt för mycket elände i vår värld. Alternativet blir att kalla sig ateist. Men är man egentligen då, frågar jag mig, ateist i ordets rätta bemärkelse – utan den filosofiska materialistiska övertygelsen? Jag kan hålla med i mycket av den religioskritik som förs fram idag – även om den stundtals också blir ganska vinklad och onyanserad – men visst finns det många viktiga poänger i det som Humanisterna och andra för fram mot organiserad religion. Men det gör mig inte till ateist per automatik – jag tror att det finns en Gud och jag vill följa denna Gud och vara med i det goda som denna Gud gör i vår värld. Jag är kristen men också kritisk mot delar av vad religion är och gör i vår värld, inklusive inom den kristna kyrkan. Men människan lyckats skapa olycka med annat också – oavsett vad det är för -ism eller övertygelse. Problemet ligger snarare i oss själva än religion som fenomen.

Det som också slår mig av det jag mött av den nya ateismen är att den verkar vara rätt känslobaserad (dvs i sin kritik som religion som fenomen) snarare än just grundad i en filosofisk övertygelse (fast här är jag kanske alltför generaliserande och orättvis). Man reagerar känslomässigt mot det negativa man ser i religion (ofta med rätta) och drar sen slutsatser om gud och andlighet. Detta tycker jag står i ganska stor kontrast mot ateismen som modernt fenomen grundat på förnuft och vetenskaplighet. Det känslomässiga, brukar man ju säga, hör ju hemma i den post-moderna kulturen. Kanske kan man säga att den nya ateismen är en slags post-modern version av den gamla klassiska ateismen? Bara en tanke jag har sent en onsdagskväll.

Denna blogg har legat i träda under en längre tid, förutom då en handfull videoklipp som jag har lagt upp och som har inspirerat mig. Detta beror till en stor del på brist på inspiration att skriva, vilket inte är något som kan pressas fram. Sen har mycket fokus gått till andra saker, det har bland annat blivit en hel del resande under våren, mestadels i Sverige för att hålla diverse seminarier och besöka olika pionjära projekt. Resten av tiden har gått till att fokusera på det lokala sammanhang jag befinner mig i… familj, församling, grannar, vänner. Känns lite konstigt att bara skriva om församlingsplantering och mission i ett efterkristet Sverige och inte prioritera det själv i mitt eget liv. Mindre skrivande och mer verklighet, typ. Detta är något som verkligen har utmanat mig under våren – lever jag det jag pratar om, eller är det bara snack?

Sen är det här med denna bloggs fokus. Jag skulle vilja bredda det något till att handla om kultur, andlighet och kristen tro i ett efterkristet Sverige rent allmänt. Inte mindre av mission och församling, men bara bredda helt enkelt. Det har varit en hel del saker som har tagits upp i den allmänna debatten under vintern och våren som inte riktigt har rymts i denna blogg enligt min mening. Åtminstone i det fokus jag valt. Men det är möjligt att det blir ändring på detta framöver.

HT: Missio Dei Scandia

HT: Missional Church Network

HT: Missional Church Network