För tio år sen startade en rörelse i Chichester, södra England. En grupp unga människor tog sig an utmaningen att be nonstop 24 timmer per dygn under en hel månad. En galen tanke, men snabbt fylldes rummet av kreativa sätt att be på, bönesvar började rapporteras in och Gud vidrörde människors liv på ett fantastiskt sätt. Och inte nog med att man bestämde sig för att fortsätta be när månaden var slut, det hela spred sig och inom kort hade en global bönerörelse sett dagens ljus. Allt genom ett galet experiment av en grupp unga kristna som själva tyckte att de var rätt usla på att be.
De flesta som antingen har hört om 24-7 bön eller själva haft erfarenhet av ett 24-7 bönerum tänker just på detta – bön. Men det som egentligen driver 24-7 bönerörelsen är mer än att bara sitta på sin kammare och be – visionen är att förändra världen. Visionen är mission. Genom 24-7 Prayer startas också fler och fler så kallade “Boiler Rooms”. Ett Boiler Room är en kristen gemenskap – ett slags storstadskloster för det 21:a århundradet – som lever med en gemensam bönerytm och söker kreativa former för bön, för liv i gemenskap och att vara goda nyheter för sin omvärld. 24-7 bönerörelsen har också kommit att betyda mycket för delar av emerging church-konversationen och för församlingsplantering i Europa. Jag gillar 24-7 Prayer skarpt! Min erfarenhet av bönerummen har gett mig en breda insikt om vad bön och tillbedjan är och deras vision att grunda Boiler Rooms runt om i Europa och världen känns inte bara fräsch och spännande utan också strategiskt viktig i denna efterkristna del av världen.
Titta gärna på filmen nedan, det är en dokumentär på ca 10 min om hur rörelsen startade. Mycket inspirerande enligt min mening. Enjoy!
to the ends of the earth 